Hoppa till textinnehållet

Lärde sig om pengars värde med hjälp av veckopeng

Three kids in the snow.

Från att bränna allt direkt på leksaker – till ett långsiktigt sparande.
Med en egen veckopeng och föräldrarnas råd lärde sig Wilmer, 12, att hushålla med resurser.
– Jag tror att det är bra att tidigt börja prata om pengar med barnen, säger mamma Maria Hansson.

Leksaker, nya kläder, de senaste spelen och den häftigaste smartphonen. I takt med att barnen växer upp blir prylarna på önskelistorna allt dyrare. Då är det viktigt att ge barnen en tidig förståelse för vad pengar faktiskt är, och hur man kan hushålla med dem.

Men vart fjärde barn pratar sällan eller aldrig om ekonomi hemma i familjen, och fler än var femte förälder upplever att deras barn har dåligt begrepp om pengars värde och vad saker bör kosta, enligt en undersökning som Sifo gjort på uppdrag av Swedbank bland 1 500 föräldrar och 1 500 barn i åldrarna 7-19 år (juni 2018).

Men så har det inte varit för Maria Hansson och sönerna Wilmer och Hugo. I deras hushåll har barnen redan från tidig ålder fått lära sig hantera pengar.

– Det har gått stegvis. När de var yngre fanns det inte ett så stort behov att prata om pengar eftersom vi betalade allt åt dem. Men när Wilmer var i sjuårsåldern gav vi honom pengar i handen för att gå och köpa glass och sådana saker.

Pengarna försvann snabbt i början

Veckopeng och sparande började familjen diskutera när Wilmer var drygt åtta år gammal. I början försvann veckopengen snabbt.

– Så fort jag fick den gick jag och köpte leksaksbilar, säger Wilmer och skrattar.

I takt med att han blev äldre ökade även veckopengen. Då intresset svängde mer mot tv-spel såg Maria ett behov av att prata om vad pengarna egentligen lades på.

– När han sa: ”Nu har jag pengar, så nu ska jag köpa det här spelet” satte vi oss ner och diskuterade vad pengarna egentligen går till. Och när han har köpt objekt inne i spelen har vi diskuterat att de pengarna egentligen bara försvinner i tomma intet, berättar hon.

Samtalen visade sig vara lyckade. Istället för att bränna pengarna direkt började både Wilmer och lillebror Hugo spara. De antecknar i telefonen hur mycket pengar de sparat för tillfället, och ser kassan växa.

– Det blir som ett spel för dem, när summan på sparkontot växer blir det spännande, säger Maria.

Mål för sparandet

Drömmen för Wilmer är att köpa en ny speldator. Men det kommer krävas en hel del sparade veckopengar – och extrajobb – för att nå målet.
– Jag har tjänat 700 kronor på att sälja jultidningar nu, det känns jättebra, säger han glatt.

De spontana inköpen har också minskat, nu när han har förstått vad som krävs för att kunna köpa datorn.
– Ibland ser jag ett klädesplagg jag vill ha på nätet, men sedan när jag kommer till butiken vill jag inte ha det längre. Då tänker jag: ”Den här tröjan kostar jättemycket, och jag vill egentligen spara till min dator istället”, berättar Wilmer.

Så vad har Maria för råd till andra föräldrar som vill få sina barn att förstå pengarnas värde?
– Jag tror att det är bra att ha en tidig dialog, där man pratar om var pengar kommer ifrån och vad saker och ting kostar. Ibland har jag köpt leksaker till barnen trots att jag kanske borde ha lagt pengarna på annat, eller sparat dem istället. Då hade det varit bättre att förklara för barnen att det finns saker som är viktigare än att köpa leksaker.

Hon och Wilmer har också märkt av hur andra barn skryter om dyra telefoner, och att det i sin tur ger ett sug hos kompisarna att ha samma prylar.

– Då kan man prata om det tillsammans och fråga: ”Vad betyder det att ha en sådan sak och varför är det så viktigt? Vad händer om du inte får den?”. Man får hitta lite olika ingångssätt, säger Maria.

Sparandet lönar sig

För Wilmer har föräldrarnas vägledning och det egna ansvaret för veckopengen gett honom en bättre förståelse för pengars värde och sin egen ekonomi.

– Nu sparar jag istället för att köpa något på en gång, för det lönar sig senare. Då kan jag köpa något dyrare längre fram istället. Mina hörlurar sparade jag till helt själv, och jag är jätteglad över dem. Det tog en sommar, säger han och ler.